I Sverige finns en informell arbetsmarknad där människor lever i ett skuggsamhälle, utan insyn från välfärdsstaten. Forskaren Sherzod Eraliev driver ett forskningsprojekt för att ta reda på mer om deras levnadsvillkor. Han följer nu några av de tusentals uzbeker som befinner sig i landet utan uppehållstillstånd i deras vardag.

Allt fler uzbeker väljer att ta sig till Sverige. Politisk förföljelse i hemlandet är en anledning –  respekten för mänskliga rättigheter är starkt bristfällig i Uzbekistan, anser den svenska regeringen. För andra kan Sverige erbjuda möjligheter till försörjning för sig själv och sin familj. Men många saknar uppehållstillstånd och har därför inte rätt att arbeta på den ordinarie arbetsmarknaden. Ett alternativ är då att hitta tillfälliga påhugg med osäkra löner och anställningsvillkor i den informella ekonomin.

Hur har individerna kommit till Sverige? Hur tar de sig in på den informella, svarta arbetsmarknaden? Hur formar de sina liv här? Det är några av de frågor som forskaren och sociologen Sherzod Eraliev vill försöka svara på i det Fortefinansierade forskningsprojektet ”Informality, Migrant Precarity and Exploitation in Nordic Context: Uzbek Migrant Workers in Sweden and Finland”.

Att se den informella ekonomins utbredning även i de nordiska länderna överraskade mig.
Shrezod Eraliev

– Efter att jag gjort research och genomfört mitt första fältarbete inser jag ännu tydligare hur viktig den här frågan är, inte bara för det svenska samhället. Det är generellt viktigt att förstå hur den informella sektorn kan vara så utbredd även i en västeuropeisk rättsstat med minimal korruption och en stark arbetsrätt, säger Shrezod Eraliev.

Sherzod Eraliev, forskare vid rättssociologiska institutionen vid Lunds universitet. Foto: Theo Hagman-Rogowski

Sherzod Eraliev har länge intresserat sig för papperslösa migrantarbetare och informell ekonomi. Efter att tidigare ha varit verksam i Japan, USA och Finland flyttade han nyligen – med finansiering från Forte – till Sverige och Lunds universitet.

När han gjorde research för sitt forskningsprojekt, där han på nära håll ska följa några av sina landsmän som bor och arbetar papperslöst i Sverige, blev han förvånad över hur omfattande problemet är även här.

– Att se den informella ekonomins utbredning även i de nordiska länderna överraskade mig. I vissa avseenden liknar situationen i Sverige den jag tidigare stött på i Ryssland, Kazakstan och Turkiet.

Antalet uzbeker i Sverige har ökat rejält under de senaste tjugo åren. Enligt Statistiska centralbyrån (SCB) befann sig drygt fem tusen personer födda i Uzbekistan i Sverige under 2021. Men Sherzod Eraliev bedömer, bland annat efter samtal med företrädare för uzbeker i Sverige, att den verkliga siffran sannolikt är betydligt större, kanske så hög som 20 000.

– Vi ser, bland annat utifrån uzbekiska grupper på Facebook och Telegram, ett ökande antal uzbeker som befinner sig i Sverige. Ökningen avspeglas inte i officiell statistik, eftersom de flesta är papperslösa migrantarbetare.

Exakt hur uzbekiska individer tar sig in i landet och hittar jobb på den svarta arbetsmarknaden ska Sherzod Eraliev försöka klartlägga. En del väljer att stanna kvar efter att myndigheterna avslagit deras asylansökan, andra tar sig in i landet via turist- eller arbetsvisum.

Många papperslösa får jobb inom bygg- och restaurangbranschen, men även städning och flytthjälp är vanliga branscher, enligt Sherzod Eraliev. Ofta har de hjälp av någon mellanhand som själv tjänar pengar på att förmedla tillfälliga jobb. Riskerna för de enskilda individerna är flera. Oskäliga löner är vanligt, konstaterar Sherzod Eraliev.

– Jag har hört talas om skrupelfria chefer som anlitat papperslösa arbetare tolv timmar om dagen, sex dagar i veckan för en månadslön på 12 000 kronor. Arbetsmiljön är ofta dålig och hälsoriskerna stora. Ofta utförs fysiskt tunga och i vissa fall rent farliga jobb. Den som skadar sig eller blir sjuk får förlita sig på värktabletter eller så vänder man sig till personer som i sociala medier utger sig för att vara medicinskt kunniga, förklarar Sherzod Eraliev.

– Man tar värktabletter eller köper olagligt införda läkemedel. Ibland hjälper det, ibland inte…

En viktig del av forskningsprojektet bygger på etnografiska fältstudier i Stockholm och Helsingfors. Efter att ha tagit kontakt via digitala plattformar bygger han förtroendefulla relationer med enskilda individer och får följa dem på jobbet och under fritiden.

Foto: Scandinav

Utöver personliga möten med uzbeker i Sverige och Finland, kommer Sherzod Eraliev att följa uzbekiska grupper via Facebook och Telegram. Projektets slutsatser kommer även att vila på ett antal expertintervjuer, bland annat med representanter för fackliga organisationer och myndigheter. Målsättningen är att skapa ökad förståelse om papperslösa migrantarbetare – och ta fram förslag för att minska deras utsatthet.

– Jag kommer att bidra med mitt perspektiv som forskare. Förhoppningsvis kan jag också ge rekommendationer till svenska myndigheter om hur de kan minimera de risker som följer av att leva och arbeta papperslöst.

Förutom risker och sårbarhet för enskilda personer vill Sherzod Eraliev även försöka förstå mer om hur de informella, dolda, strukturerna påverkar det svenska samhället. Hur påverkar den utsatta situationen deras självbild? Vilken uppfattning har papperslösa om det svenska samhället?

– Många känner sig marginaliserade, som att de inte har något att förlora. De riskerar att hamna i kriminalitet.

Sherzod Eraliev hoppas att slutsatserna från hans projekt ska bidra till att förbättra situationen för de enskilda individerna. Men problemet är komplext, och drivkrafterna starka. För trots risker och utsatthet föredrar många att arbeta och leva osäkert i ett skuggsamhälle i Sverige, framför att återvända hem till Uzbekistan, säger Sherzod Eraliev.

– Om jag vore svensk, skulle jag fundera över varför människor väljer att komma hit och arbeta under dessa förhållanden. Men jag, som vet hur människor bor och lever i Uzbekistan och övriga Centralasien, förstår att det är en risk de är beredda att ta, säger Sherzod Eraliev.

– De inte bara överlever här, de kan dessutom skicka pengar hem. Och det är skäl nog för att stanna i Sverige och fortsätta att jobba utanför samhället.

Text: Henrik Lundström